Internationella Reumatikerdagen 2014-10-11 "Hässleholm"

Internationella Reumatikerdagen, World Arthritis Day, är en dag då olika aspekter av reumatisk sjukdom uppmärksammas. Ett mål är att öka den allmänna kunskapen om reumatiska sjukdomar i samhället.

Internationella Reumatikerdagen infaller i år på en söndag, datum är den 12 oktober. Därför uppmärksammar vi dagen på lördagen den 11 oktober istället.

Styrelsen i Hässleholms reumatikerförening i samarbete med Reumatikerdistriktet i Skåne inbjöd till föreläsning på Hässleholmsgården lördagen den 11 oktober mellan klockan 10.00 - 14.00 med följande aktiviter.


Program för dagen:

Reumatikerföreningens ordförande Siv Olofsson hälsar välkommen.

Överläkare Anna Stefánsdottir från Ortopediska kliniken i Lund, föreläser om "ortopedisk kirurgi hos patienter med reumatiska sjukdomar".

Leg receptarie Dois Liedman föreläser om läkemedel.

Kaffepaus

Leg Arbetsterapeut Eva Johnson från Reumatologiska kliniken i Kristianstad.

Dagen började med att ordförande Siv Olofsson från reumatikerföreningen i Hässleholm presenterade styrelsens medlemmar och redogjorde för hur dagen skulle se ut.
Därefter gav hon möjlighet åt besökande Steinar från Reumatikerförbundets styrelse att å Förbundets vägnar gratulera till 35 års verksamhet. Han passade också på att säga några ord om Förbundet till exempel att 18-20 miljoner kronor anslås till forskning varje år från Förbundet. Hälsningar från Förbundsordförande Anne Carlsson framfördes.
Därefter bjöds dagens första föreläsare Anna Stefansdottir, Ortopediska kliniken i Lund, fram att tala om "Ortopedisk kirurgi för patienter med reumatiska sjukdomar". Anna har arbetat i Lund sedan år 2000 och fanns tidigare i Kristianstad dit hon hade flyttat från Island.
Hon inledde sin föreläsning med att tala om var ordet Ortopedi kom ifrån. Ursprunget är två grekiska ord, ortos och pedius, vilket i princip betyder "göra barn raka" och det var just med barn det började. Idag gör man ju som bekant även vuxnas ben raka. Hon började med att visa en gammal diabild som handlade om uppbyggnaden av Reumateam kring patienter,  också fastän det gått så många år fram till idag sedan dess så har egentligen ingenting förändrats - med ett undantag bilden visar en patient som är sängliggande och detta är i motsatts till vad man eftersträvar idag. 
Sedan berättade hon kort om behandlingar och nya effektiva behandlingar har gjort att det finns ett mindre behov av kirurgi, skapat nya möjligheter, men också ställt andra krav då patienter idag ofta har helt annorlunda rörelsemönster än tidigare. 
När det gäller ortopedin har denna förändrats. Till exempel har för ortopeder funnits en särskild reumakirurgisk förening, vilken idag läggs ner då det inte längre finns samma behov. Vilka patienter har man då idag? Patienter som insjuknat innan de nya läkemedlen kom, som kanske inte svarar på behandling, patienter med JIA samt patienter med proteskomplikationer.
Vilka operationer som är vanligast har också förändrats. Tidigare gällde det mest mjukdelar, till exempel så kallad upprensning i leder och senor. Numera gäller det mest skelettet, till exempel konstgjorda leder, steloperationer samt uträtning av skelettdelar.
Varför operererar man? I första hand gäller det smärtlindring och att kunna återskapa funktion, men även att förebygga. Man vill inte operera om patienter har hög aktivitet i sjukdomen, har någon infektion och i vissa fall inte ens det minsta sår. Detta på grund av hög risk för komplikationer. Vissa patienter kan även ha orealistiska förväntningar eller brist på motivation. Då kanske något annat än just operation behövs bättre. 
Resultatet av en operation kan påverkas av flera saker bland annat kan patienter ha systemsjukdomar eller övriga sjukdomar. Det kan finnas såkallade "anestesiologiska" problem, exempelvis skelettkvalitet. i vissa fall kan en operation vara gynnsam på flera nivåer men ogynnsam på en annan nivå. Till exempel kan en operation av en fot öka belastningen på en axel om patienten inte rör sig rätt eller har fel hållning.
Efter detta kom en genomgång av exempel på vad som opereras.
Halsrygg - Instabilitet i kotor. Denna typ av operation har idag minskat till 5-10 operationer per år.
Axel - Artroplastik, det vill säga sätta in proteser. Patienten märker inte av storleken på protesen.
Armbåge. Det opereras in 70 - 75 nya armbågsleder per år och majoriteten är patienter med reumatisk sjukdom. Alla typer av leder som opereras in har en konstuktion i två delar som sedan kopplas ihop. Just denna koppling är dock dess svaghet då denna slits.
Hand - och fingerleder. Dessa handhas inte av ortopeder utan av handkirurger.
Höft - ledbyte. Det förekommer i medeltal 16000 stycken sådana operationer per år. Minoriteten är patienter med reumatiska sjukdomar och majoriteten är patienter med artros. Den vanligaste typen av ledbyte är att ny led gjuts fast med "bencement" men nya proteser som istället växer fast i benet har börjat att användas. Dessa kan även specialbeställas. 
På en direkt fråga från en åhörare om det finns någon gräns för hur många gånger man kan operera en höft gav Anna svaret att detta inte finns. Hon klargjorde även att behovet av att byta alla proteser efter 10 års tid på grund av utslitning är en mycket vanlig feluppfattning. Många proteser håller mycket längre än så och tio års tid gäller endast där belastningen är mycket stor.
Knä - konstgjord knäled. Här visade Anna statistik ur en rapport år 2011 från Svenska Knäprotesregistret, som visade att medans det på 70-talet var patienter med reumatiska sjukdomar som var majoriteten operationer är dessa nu endast en liten del.
Fot - leder, proteser och "artrodes". Dessa operationer gjordes första gången på 70-talet. Implantaten håller sämre då det är väldigt små men utsätts för mycket hög belastning, och tre av tio byts därför ut efter 10 års tid. Några olika operationer:
Patienter där hälen viker sig och fotvalvet sjunker, åtgärdas med steloperation i fotled.
Felställning i främre delen av foten samt såkallad "halux valgus" och att tårna böjs uppåt, uppstår till följd av inflammation i grundleder. Åtgärdas med en operation där en del benmassa tas bort - detta ger dock minskad rörlighet.
Arbete för att förebygga infektioner i samband med operation: relaterat till sjukhus - se till att det är så kort tid som möjligt innan operation, bra operationsmiljö, bra vårdavdelningsmiljö där en viktig aspekt är hygienen, inte bara för patienterna utan även vid besök av anhöriga. Antibiotika ges, och som ett av de första länderna i världen görs i Sverige även tvättning med desificerande medel innan operation.
Efter en kort paus bjöds dagens andre föreläsare fram.

Leg receptarie Dois Liedman föreläste om läkemedel. Dois inledde föreläsningen med att presentera pensionärsföreningarnas projekt "Koll på läkemedel". Hon berättade att av alla recept som skrivs ut är det omkring 80 % som faktiskt hämtas ut, 75 % som sedan används men endast låga 35 % använder medicinen på rätt sätt. Detta leder till att läkemedel lämnas tillbaka på apoteken till ett värde av ofattbara 2 miljarder kronor per år, och enbart i Skåne tar apoteken emot hela 400 - 500 kg per dag.
Av sjukvårdens kostnader står läkemedel endast för cirka 13 %.
Därefter berättade hon om ett fall med medicinsk felbehandlng där patienten av medicinerna hölls i princip nedsövd under elva års tid, men när medicineringen avbröts blev patienten frisk. Hon berättade även om en patient som ordinerades ett preparat som togs i form av brustabletter. Till följd av detta visade sig patienten få stora mängder vätska i kroppen som inte försvann trots att vattendrivande också sattes in. När sedan brustabletterna ersattes med vanliga tabletter försvann vätskan som uppgick till hela 8 liter. Dois ville betona skillnaden mellan olika sorters tabletter och vilka följder fel sort kan ge.
Hon ville rekommendera patienterna att själva ta ett större ansvar för sin medicinering. Många faktorer påverkar hur läkemedel omsätts i kroppen, och störst påverkan har ärfliga anlag men man kan göra mycket själv.
Hon visade upp en broschyr som kallas "okloka listan" som handlar om läkemedel som inte kan kombineras.
Vad många patienter inte känner till är att apotekspersonal kan ha olika utbildningar, till exempel läser inte alla om de olika typerna av läkemedel som finns utan har endast som arbete att expediera dessa. Ett tips för att lättare få rätt medicin är att göra egna läkemedelslistor, till exempel över läkemedel man inte tåler eller hälsokost och naturmedel man kanske använder.
Sedan berättade hon något om tiden innan ett läkemedel blir godkänt. Kliniska prövningar har tyvärr oftast gjorts på friska personer, ofta unga och välbyggda. Resultaten kan då inte riktigt återspegla den faktiska verkan då patienterna oftast inte motsvarar dessa grupper. Läkemedel behöver ofta doseras individuellt och rekommendation i till exempel FASS är just detta, rekommendationer. Läkemedelsdoseringar gäller inte bara mängd utan även när läkemedlet tas. Idag är tendensen att läkemedel i princip bara tas "i dagsljus", men detta är inte optimalt då olika tid går mellan vart tillfälle, till exempel en dosering 3 gånger/dagligen betyder att alla tabletterna tas under vanligen åtta timmar, men därefter går det då 16 timmar innan nästan tillfälle. Vad som då händer är att den uppbyggda effekten sedan helt försvinner igen, och detta behöver sjukvården arbeta på. 
Varför ger läkemedel biverkningar? Helt enkelt därför att de inte går att "målstyra" dessa. När man får en ny medicin bör man ge den åtminstone en vecka, och man kan på apoteket gärna be om den minsta förpackningen. skulle problem uppstå behöver inte lika mycket medicin lämnas tillbaka, det vinner miljön på.
Många vet inte att i Sverige får inte apotekspersonalen expediera ett felskrivet recept, därför läses alla doseringsanvisningar först och korrigeras om det behövs. En miss kan innebära indragen legitimation.
Ett råd om medicinering vid akut smärta, börja med högsta dos direkt för att sedan succesivt trappa ner.
 
Efter paus för middag presenterades dagens sista föreläsare, Leg arbetsterapeut Eva Johnson från Reumatologiska Kliniken i Kristianstad.
Hon föreläste om sitt arbete som arbetsterapeut inom reumatologin.
Arbetsterapin defineras som länk mellan funktionsnedsättningar och aktivt liv i vardagen. Det innebär ett samspel mellan aktivitet människa och omvärlden.
Lite om arbetsterapins historia:
Det är ett relativt ungt yrke som funnits sedan 90-talet. Det började inom mentalvården och kom senare mer att handla om rehabiltiteringsarbete.
Idén kom från början från länder som USA och England, där man hade många veteraner från världskrigen.
Det kom till Sverige genom grevinnan Estelle Bernadotte som blev dess främsta förespråkare.
1965 kom den första utbildningen, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset och 1998 blev arbetsterapeut ett legitimationsyrke. Idag finns cirka 10.000 arbetsterpeuter i Sverige.
1975 bildades Sveriges Arbetsterapeuters Förbund.
1980 innebar arbetsterapi åtgärder för att förebygga och förhindra konsekvenser av sjukdomarna. Man använde såkallade viloskenor, och arbetade kring ledskydd som innefattade aspekter som arbetsställningar, belastningar och grepp.
1990 kom nya mediciner, såkallade "reumaskolor" startades. Den första i Malmö av en viss Ylva Lindroth. I Kristianstad öppnades en såkallad teammottagning, arbetet gick ut på att kompensera uppkomna problem.
Idag finns vad som kallas Modern Reumarehab vars riktlinjer tagits fram av Sveriges Reumatiska Föreningen (SRF). Enligt dessa ska arbetsterapi innebära kunskapsöverföring och patientdelaktighet. Den ska starta tidigt och identifiera ohälsosamma levnadsvanor, samsjuklighet och rehabiliteringsbehov. Individuella rehabplaner skall upprättas och arbetet ska följas upp. Det ges sjukdomsspecifik information och även information om lämplig kost och bra levnadsvanor samt olika rehabinsatser. Teamarbete tillämpas i både öppen och sluten vård. 
Utredning. Denna är beroende på anledning till kontakt. Patienter kan komma till arbetsterapeut via rehabdagvård men även genom direkt besök. En genomgång av vardagen görs och en såkallad ADL-status ställs. Utredningen omfattar förutom vardagen även arbete, fritid, och studier.
Åtgärder. Dessa är beroende på faktiska behov men även önskemål. När det gäller ergonomi kan det innebära utprovning av bandage och tillverkning av särskilda stöd såkallade ortoser. Det innebär även utprovning av hjälpmedel och vardagsredskap. Man kan få hjälp med stöd inom att hitta en balans mellan aktivitet och vila, miljöanpassning både vad gäller hemmet och på arbetsplatsen. Det ges träning av aktiviteter och individuella träningsprogram kan utfärdas. För smärtlindring kan arbetsterapeuten hjälpa till när det gäller värme/kyla.
Uppföljningsarbete. Det tillämpas teamuppföljning och det finns såkallade "team-artrit-mottagningar" (det som tidigare benämdes "Barfot"). Det finns även en SpA-mottagning. Patientdata läggs in i vad som kallas Svenskt Reumatologiskt Kvalitetsregister. Uppföljning innebär att efter åtgärder åter gå igenom vardagen och en del tester görs om igen-exempelvis handstyrka.
Efter denna redogörelse presenterades några patientfallbeskrivningar för att visa hur arbetet kan gå till.
Avslutningvis berättade hon också kort om möjligheten till tandvårdsbidrag och tandvårdsstöd. För bidraget gäller ett ökat behov av tandvård och även förebyggande sådan. De ges till patienter med bland annat muntorrhet, nedsatt immunförsvar och vissa diagnoser.
Tandvårdsstödet ges till patienter som har svårigheter med munhygien och tandvårdsbehandling. Ett antal diagnoser omfattas.
Det var tre intressanta föreläsningar som gavs. Föreläsningen om Ortopedisk kirurgi gjordes väldigt intressant genom ett stort antal röntgenbilder och fotografier. Nyttig information om läkemedelsbehandling gavs av Dois Liedman, och det var också ett mycket intressant föredrag, när vi kunde få en inblick i hur en arbetsterapeut arbetar.

Se video


Ortopedisk kirurgi för patienter med reumatiska ledsjukdomar Anna Stefansdottir, Överläkare, Ortopediska Klinikenen Skånes Universitetssjukhus.


Leg receptarie Dois Liedman föreläser om läkemedel.

0 Kommentarer
50 000 starka skäl att bli medlem

Har du, eller någon du känner, reumatism? I så fall ska du absolut bli medlem i Reumatikerförbundet. Våra medlemmar berättar varför.

Bli medlem!

Ge en gåva som ger hopp

Varje bidrag, litet som stort, är lika välkommet. Och du kan vara säker på att pengarna gör nytta. Läs mer eller välj belopp eller valfri summa.