Träff på Specialiserad smärtrehabilitering; Lund 2014-11-12



INBJUDAN till träff!

Onsdagen den 12 november kl. 14.00-15.30 är ni välkomna till oss på Specialiserad smärtrehabilitering, Rehabhuset, Plan 2 rum 1 
Lasarettsgatan 13 i Lund.

Mötets innehåll:

  • Presentation av vår verksamhet, vår uppföljning av resultat, senaste utvecklingen, pågående projekt, aktuella väntetider mm. Sektionschef, läkare, sjukgymnast, psykolog, arbetsterapeut och kurator medverkar från oss.
  • Har ni egna förslag till programpunkter så maila in dessa med din anmälan.

Vi träffas i Rehabhuset, plan 2, rum 1.

Vi bjuder på kaffe!

Tacksam om ni senast den 31 oktober lämnar besked om ni kommer.

Maila till: 

Varmt välkomna

Marcelo Rivano Fischer

Sektionschef  

 

Tack alla för att ni var med och bidrog till ett bra möte den 12 november. Här kommer minnesanteckningar och bildspelet som visades:

 

Minnesanteckningar från möte med patientföreningar 141112:

Närvarande: Gunilla Åhrén, RTP, förbundskansliet, Per Jakobsen, RTP Mellersta Skånes lokalförening, Agneta Ragnarsson, RTP Mellersta Skånes lokalförening, Helene Stålkrantz, RTP Mellersta Skånes lokalförening, Gunilla Sandberg, RTP Mellersta Skånes lokalförening, Kerstin Lövgren,  Reumatikerdistriktet i Skåne, Ann-Marie Tholander, Reumatikerdistriktet i Skåne

Från Smärtrehab deltog: Lars Pettersson, Marcelo Rivano Fischer, Christina Mo, Åsa Ringqvist, Elisabeth Persson, Elisabeth Bondesson

Önskemål från patientföreningarna var att patienter följdes upp över längre tid både i register och individuellt.

Öppna ”booster”sessioner för tidigare deltagare i program diskuterades som ett alternativ på individnivå. Olika ämnen kunde tas upp, t ex acceptans, under dessa träffar.

Reumatikerföreningen berättade om sitt system med informatörer t ex i artrosskolorna. Detta är patienter som går utbildning för att kunna förmedla sin historia med syfte att vara förebilder för andra patienter när det gäller t ex att se möjligheter att vara mer aktiv i sin vardag, träna.

Invaliditetsintyg diskuterades. Efterfrågas ibland av patienter som deltar i rehabprogram. Att skriva dessa intyg ligger inte i Specialiserad smärtrehabs uppdrag och att fokusera på detta under en rehabiliteringsperiod kan också vara ett hinder i rehabiliteringen/kontraproduktivt.

Epikris från rehabperioden kan dock ofta användas som underlag för t ex läkaren i primärvården vid olika intygsskrivande.

Förslag på att i informationen som skickas hem till patienten inför program informera om att Specialiserad smärtrehab inte utfärdar invaliditetsintyg, för att undvika missförstånd kring detta.

Specialiserad smärtrehab utbildar MMS teamen i Primärvården. Ev. får vi ett utökat uppdrag med utbildning för SG och läkare i PV i syfte att lära sig känna igen och hantera/remittera vidare patienter som riskerar utveckla långvarig smärta.

Vänliga hälsningar

Elisabeth Bondesson

Koordinator WorkUp projektet

Samordnare för rehabkoordinatorer i Skåne

Leg sjukgymnast

Skånes Universitetssjukvård

Område rehabiliteringsmedicin

Specialiserad smärtrehabilitering

046/172824 (internt 72824)

040/6753162 (internt 53162)

 

 

Först gjordes en beskrivning av de områden vården är uppdelad i, organisatoriskt i Skåne, och några förändringar som gjorts under senare tid.
Under tjugo år ingick Smärtrehabiliteringen i den så kallade Rehabiliteringsmedicinska kliniken division 3. 2014 tillhörde det Neurologi och Rehabilitering division 3. 2015 kommer det tillhöra Smärtrehabilitering division 5, med tre specialiserade kliniker: långvarig smärta, minnesklinik, och geriatrik. I denna ingår också primärvården.
Universitetssjukhuset i Lund har fått integrerat hela den offentliga primärvården, vilket man är ensamt om i hela landet.
Kunskapscentrum har fått ta fram ett vårdprogram för smärtbehandling, från det akuta skedet fram till långvarig smärta. Det har tagits fram i samarbete med ett stort antal specialister på just smärta.
Ett annat uppdrag man fått är att lämna förslag på hur området smärta skall organiseras i skåne.
Primärvården har fått i uppdrag att bli så bra man bara kan på sådana stora områden som till exempel smärta, för att fler patienter skall söka vård. Det skall finnas tre specialiserade kliniker för smärta i skåne, en i väst, en i öst och en på Universitetssjukhuset Sus.
Om de såkallade MMS-teamen gavs besked att dessa fortfarande är ett projekt, men kommer troligtvis fortsätta till åtminstone år 2016.
I verksamheten ingår att göra utredningar, ta fram individuella korta behandlingar, behandlingar som kallas program - med en början, ett slut och uppföljning. Sådana är bland annat program för smärthantering- intensiv och lågintensiv. Under våren kommer ett projekt som gäller hur personer som inte kan så bra svenska skall kunna få kunskap om smärta, genom ett program med särskild tolkservice.Kunskapscentrum står för utbildning, rådgivning - mot professionen, fungerar som en remissinstans och får uppdrag från Regionen.
En viktig sak för professionen att förstå är att långvarig smärta inte är det samma som akut smärta i utsträckt tid.

Historik: kliniken har varit ackrediterad sedan 1996. Det finns beslut sedan 2009 att det skall finnas den här specialiseringen. Skåne har övertagit ansvaret för Kvalitetsregistret för alla enheter i hela landet. Remisser kommer från primärvården (75%) och sjukhus (25%). Sedan 2009 har antalet utredningar som gjorts ökat varje år med 5%, och 2014 gjordes 605 stycken. Tre förklaringar finns: minskade väntetider från 1 år till nu 2-3 månader; Region Skåne ställer högre krav på att rätt patienter skall finnas på rätt nivå; sedan 2008 resurser till särskilt team i Malmö som utbildar vårdpersonal, har använts sedan 2009 flitigt. 18-20 patienter/vecka betyder ca 720 utredningar per år, och mindre utredningar landar på ca 200.
Det lågintensiva programet tar in 20 patienter på våren och 20 på hösten. Smärtteamet kan återremittera patienten till primärvården med rådgivning, remittera till smärthanteringsprogram, remittera till individuellt program.
Intensivt innebär nästan varje dag, lågintensivt 1 dag/vecka ca 3 timmar. Lågintensivt är ofta patienter som har mycket begränsad ork eller som arbetar mycket och inte har så mycket tid.
Ett program kan se ut som så att man går 5 veckor och gör sen uppehåll 2 månader då man kan träna hemma det man fått lära sig, sedan kommer man tillbaka två dagar för uppföljning. Därefter görs uppföljning ett år efter genom en enkät som skickas hem. Förloppet kan skilja från individ till individ, och man kan behöva sätta in/ut mediciner och jobba med sömnmönster. Just nu finns ingen egentlig fortsättning, men det önskas att kunna införa "boosters", för påfyllning av energi, information, som samtalsgrupper där man kan diskutera sådant som varit svårt och träning med mera, inte lika resurskrävande insatser men som kan betyda mycket för patienterna, med närvaro efter eget intresse och där ingen journal förs. Många patienter bildar till exempel grupper på Facebook eller håller kontakt på annat sätt. Vissa patienter kan få tillräckligt stöd på sin vårdcentral men alla upplever inte det så.

"Tunga" och "lättare" patienter, ett begrepp som avser lättare eller svårare problematik vid behandlingens början.
Ett problem på vissa ställen i landet är att vid uppföljning svarar inte många patienter, ända upp till 40%, på de formulär de får om hur de upplever sin smärta och hanteringsförmåga vid avslut av programmen och ett år efter rehabiliteringen. I Lund har behandlats 8 patienter med "tung" problematik. En stor del av patienterna som behandlats vid kliniken i Lund tycker att de sedan mått bättre.
Smärta är komplext och behandlingen är inte för att minska den sensoriska delen av smärtan, det vill säga behandlingen går inte ut på att minska smärta nu eller imorgon, det handlar om att kroppens egna smärthämmandesystem skall fungera bättre vilket teoretiskt bör ge en bättre smärtsituation, något som kanske visar sig efter kanske ett års tid. Det handlar inte om smärtlindrande mediciner utan att hjärnan och nervsystemet skall fungera bättre och kroppen görs det den skall. Att patienten återfår sin normalitet. Problematiken från början är mycket individuell. Patienter svarar alltid utifrån sin egen känsla av smärta, och något som tycks som lättare för någon är svårare för någon annan. De formulär man svarar på är inte avsett som något test utan handlar endast om hur man själv upplever sin situation. I kvalitetsregistret mäts hur bra patienterna mår av den behandling som getts, och ett statistiskt säkerställt gränssnitt för kliniken i Lund ligger på 10-20% som mår mycket bättre. Värdena har en stor spridning på olika grupper av patienter. Förbättring verkar inte rent statistiskt vara beroende av hur lång tid man haft smärta, men på individnivå kan det spela in.

Nationellt register över smärtrehabilitering, som 
Det skiljer mellan olika enheter beroende på hur stora resurser man har till behandling, om man har 2 veckorsprogram eller 5 veckorsprogram och det blir svårt att jämföra. Man tittar nu på vilka jämförelser man kan göra. Arbetet går ut på att skapa mätetal som visar hur mycket bättre man blir på den ena eller andra kliniken, och ge kunskap om vad som blir bättre efter behandling. Registret tjänar som grund för forskningsarbete. Man ger information till patientgrupper, patientförenigar kommer att ingå i styrgruppen för att ge input från patientorganisationer om vilken information som betraktas som viktigast. Presentera för landsting och inför nya avtal hur mycket bättre blir patienter vid just den kliniken.
Smärta påverkar både fysiskt och mental och det är många faktorer som påverkar hur vi mår, därför har registret många frågor patienterna får svara på. Information om registret och årsrapporter finns att ta del av på Internet på NRS webbplats www.ucr.uu . Information om bland annat smärtduration, diagnosgrupper, var i kroppen man har ont med mera. 44% svarar att man har smärta från flera olika kroppsdelar, många med smärta i rygg, axlar, skuldror, 15% i hals, nacke. En mindre andel med smärta från huvud, ansikte och höft. Det är vanligare med långvarig smärta hos kvinnor än män, lite fler kvinnor än män går rehab-program, män kanske rekommenderas andra åtgärder. Andel som var i arbete vid behandlingens början, förra året ca 50% med ingen tydlig skillnad mellan män och kvinnor.
Det har gått att se en skillnad i registret från införandet av de nya sjukskrivningsreglerna och rehabreformen år 2008. Man märker av till exempel dippar i sjukskrivning, samt andra variationer. Färre patienter hade varit borta länge från arbete, och man verkar komma tidigare för att få hjälp.
Många med långvarig smärta har sökt vård på flera ställen ca 70-80% av patienterna, med olika resultat en siffra som sjunker ett år efter då man kanske tycker att behovet har minskat. Målsättningen med rehabilitering är att man själv ska kunna hantera sin smärta och inte behöva gå till läkare.
Patientnöjdhet går också att se i registret och den har legat relativt högt. Frågor ställs om patienters delaktighet och anhörigas delaktighet, och just vad gäller anhöriga ligger Lund högst i landet. Andra frågor är om man har minskad smärtupplevelse eller förändrad förmåga att hantera sin livssituation. Registret mäter också livskvalité, den stiger efter rehabiliteringen och sedan ytterligare en tid efter; smärthantering: adaptiv koper- patienter med inte så stora smärtproblem och som är ganska aktiva och mår känslomässigt ganska bra, en grupp som nära på fördubblas efter uppföljning; grupp med stora smärtproblem och låg aktivitetsnivå, känslomässigt påverkade, en grupp som minskar ett år efter rehabilitering; en tredje grupp med problem med sociala relationer och som kan tycka man inte får tillräckligt stöd, märks inte någon större förändring och problemet kan då vara mer något som inte har med rehabilitering att göra.
Patientföreningarna inbjöds att ge förslag på vilken information man vill se på en sida om resultat av smärtrehabilitering. Hälsa; funktion; diagnosrelaterat; aktivitet och delaktighet i arbete och dagliga livet.
Smärta är för många som en livslång funktionsnedsättning och det finns frågor om någon form av uppföljning över längre tid, nu då primärvården skall ingå i det här vårdområdet. Nationellt register över smärtrehabilitering har inte med primärvårdens eget register att göra. De såkallade "multi-modala teamen" kommer att öka, de kommer att stå för en viss uppföljning. Man har sonderat möjlighet att tillsammans med primärvården följa upp några frågor som har med smärta att göra. Ett projekt kommer startas med 2-3 vårdcentraler i mellersta sverige att samarbeta med registret. Målet är att primärvården själva skall vilja ha mer information från registret, vad som är intressant information för patienterna behöver sådan uppföljning. Målsättningen med rehabiliteringen kommer vara att så många som möjligt klarar av att leva med sin smärta. Patienter efterfrågar fler redskap att kunna komma igenom de olika stadier man upplever under resans gång. Just acceptansen tycker flera är problematiskt, och inom forskningen arbetar man idag mycket kring denna.
Uppföljning görs idag ett år efter rehabilitering men det kan ligga i forskningsintresse att ha en längre tids uppföljning. Det finns också tankar om att ha öppna föreläsningar, diskussionsforum och att få träffa andra i samma situation. Från Uppsala berättas om ett projekt med "boosters" via Internet, det behöver inte betyda att bara för att det är via Internet så är man utelämnad åt sig själv för det finns då en behandlare i andra änden som kan ge feed-back.
Det framkommer att det efterfrågas fler styrdokument kring hur till exempel MMS-team skall jobba kring patienter.
Reumatikerförbundet har artros- och smärtskolor med patienter som skickats dit av primärvårdens vårdcentraler. Tre tillfällen med sjukgymnast, läkare och dietist, och sedan får man träffa en patient som är utbildad till vad som kallas informatör. En sådan informatör talar ur egen erfarenhet, alla med olika bakgrund, och utbildas av förbundet i hur man framför det man vill dela med sig av på ett bra sätt. Vid varje sådan skola har det kommit feed-back från sjukgymnaster om hur viktigt de tycker det är med information från patienterna hur de gör för att öka sin acceptans. Nyttan av dessa skolor går att påvisa i det nationella artros registret - BOA där man mäter två månader efter avslutad skola och sedan ett år efter, och det har visat sig att dessa ökar motivationen hos patienter att öka sin fysiska aktivitet, och det kan finnas något för vården att lära av det. I Lund har man också sett att när patienter går en sådan skola minskar antelet operationer. Patienter är ofta de enda som kan säga vissa saker till en annan patient på rätt sätt, och det händer att sådana får förfrågan att medverka vid utbildningar. Det är förstås också viktigt att ha balans vad gäller hur aktiv man måste vara, lagom är bäst för mycket kan skada istället.
Just smärtskolor har idag mest varit riktiga mot patienter med fibromyalgi men arbete pågår för att utvidga.
Det finns skillnad beroende på om man ingår i ett smärtprogram eller tillhör en reumatologisk enhet, ett program är mer som en engångsinsats medan man vid en reumatologisk enhet har mer fortsatt kontakt. Till skillnad från för tjugo år sedan finns idag i primärvården mer en intention om att ha gruppbehandlingar med hjälp till självhjälp. Smärtan blir en upplevelse som man kan påverka själv men det kräver egen vilja att förändra sig. Smärtteam skriver inte ut invaliditetsintyg för det kräver att man ställer en prognos, något som inte är möjligt då effekter inte visar sig medan man är patient där, och tanken är ju att de veckor man deltar skall vara början på ett långsiktigt förändringsarbete.
Smärtteamen vill inte helst skriva sådana intyg då det kan flytta fokus från förbättringsarbetet, och forskning tyder på att det kan möjligt hindra en positiv effekt. Man önskar att det var tydligare att detta är ett utredande program. Man vill att patienter under de veckorna får pröva sin förmåga för att få klarhet i vad man faktiskt klarar av.
Den situation patienten är i med stor press från olika håll, gör det till ett problem ur utgångspunkten personcentrerad vård därför att patienten kommer med ett problem som sen inte smärtteamet kan svara på. När det gäller invaliditetsintyg vill man arbeta med hur sådana formuleras på ett så bra sätt som möjligt, då ord som används spelar stor roll inte bara för patienten, utan också myndigheterna.
Man har börjat jobba på att utbilda de speciella teamen för långvarig smärta, och primärvårdsdoktorer till att känna igen när sådana problem uppstår. Man vill också arbeta på hur den rika information som finns i Nationella registret över smärtrehabilitering skall kunna presenteras för patienter på ett intressant och bra sätt.
Det finns tankar om att smärtprogrammen skulle kunna få presentera sig för patientföreningar så patienter vet att man finns. 

0 Kommentarer
50 000 starka skäl att bli medlem

Har du, eller någon du känner, reumatism? I så fall ska du absolut bli medlem i Reumatikerförbundet. Våra medlemmar berättar varför.

Bli medlem!

Ge en gåva som ger hopp

Varje bidrag, litet som stort, är lika välkommet. Och du kan vara säker på att pengarna gör nytta. Läs mer eller välj belopp eller valfri summa.