Internationella Fibromyalgidagen 2015-05-12

Reumatikerdistriktet Skåne uppmärksammade i år Internationella Fibromyalgidagen med att arrangera en öppen föreläsning om långvarig smärta och smärtrehabilitering i Helsingborg.
Föreläsningen hölls på ABF i Helsingborg. Föreläste gjorde ett team, bestående av läkare, arbetsterapeut, fysioterapeut och socionom från Specialiserad Smärtrehab Nordvästra Skåne, Hälsostaden - Ängelholms sjukhus.

Stående, från vänster: Överläkare Karin Strömblad, socionom Anna-Lena Dahlquist, arbetsterapeut Jessika Lilja, arbetsterapeut Kerstin Ekström, överläkare Gunilla Holmström, medicinsk sekreterare Eva-Britt Emanuelsson.
Sittande, från vänster: Socionom Maria Sundström, fysioterapeut Anita Rosén, fysioterapeut Irene Rayner.
Sittande i mitten: Medicinsk sekreterare Lisa Ericsson.

 

Inbjudan

I samband med Internationella Fibromyalgidagen 12 maj 2015 inbjuder Reumatikerdistriktet Skåne till öppen föreläsning för allmänheten, om långvarig smärta och smärtrehabilitering.

Föreläser gör ett helt team bestående av läkare, arbetsterapeut, fysioterapeut och socionom, från Specialiserad Smärtrehab Nordvästra Skåne - Hälsostaden, sjukhuset i Ängelholm.

Tid: Tisdagen den 12 maj, klockan 18.30 - 21.00 (cirka)

Plats: ABF:s "Salongen" Södergatan 65, Helsingborg våning 2, (hiss finns).

Program:

18.30 - 18.40 Reumatikerdistriktet Skåne hälsar välkommen

18.40 - 19.30 Föreläsning under rubriken:
                     Smärtsjukvårdens organisation
                     - Anna-Lena Dahlquist, socionom

                     Föreläsning under rubriken:
                     Förklaringsmodell vid långvariga smärttillstånd
                     - Gunilla Holmström, överläkare

19.30 - 20.00 PAUS med kaffe och smörgås
 
20.00 - 21.00 Föreläsning under rubriken:
                     Smärtrehabiliteringsprogram
                     - hela smärtrehabteamet (se nedan)

                     Föreläsning under rubriken:
                     Teoretisk grundsyn och praktik
                     - hela smärtrehabteamet (se nedan)

21.00             Avslutning
                     
- Reumatikerdistriktet Skånes representant
                     

Hela smärtrehabteamet består av:
Gunilla Holmström, överläkare
Karin Strömblad, överläkare
Anna-Lena Dahlquist, socionom
Maria Sundström, socionom
Jessika Lilja, arbetsterapeut
Kerstin Ekström, arbetsterapeut
Irene Rayner, fysioterapeut
Anita Rosén, fysioterapeut
Eva-Britt Emanuelsson, sekreterare
Lisa Ericsson, sekreterare

Anmäl deltagande till Reumatikerdistriktets kansli.

Telefon: 046 - 18 84 48    E-post: 

Fotografering kommer att ske kontinuerligt under kvällen, och bilder kommer att   publiceras på vår webbsida och i sociala medier. Önskar du inte bli fotograferad anmäl detta till Reumatikerdistriktets kansli enligt ovan.

Varmt välkomna!

 

Karta till platsen:

 


    Facebooksida         Kontaktkort        

Skanna QR-koderna för att komma till vår Facebooksida,
eller få våra kontaktuppgifter till din mobil/surfplatta.

Smärtsjukvårdens organisation
( - socionom Anna-Lena Dahlquist )

Specialiserad Smärtrehabilitering i Nordvästra Skåne finns vid Rehab-Centrum Nordvästra Skåne, Hälsostaden, sjukhuset i Ängelholm. Teamet består av arbetsterapeut, läkare, medicinsk sekreterare, fysioterapeut och socionom.

Historiken bakom smärtrehabilitering i skåne började år 1992 - år 2000 med det som kallades Dagmar. "007 tillsattes en arbetsgrupp för hur smärtsjukvården skulle organiseras. 2009 togs beslut om organisationen. År 2013 gjordes en översyn av denna, och nu år 2015 togs ett nytt beslut om hur organisationen ska se ut. Det finns tre enheter i Region Skåne: Ängelholm, Hässleholm och Malmö-Lund. Enheten i Malmö-Lund fungerar också som ett kunskapscentrum.

Smärta hanteras efter ett slags rehabiliteringstrappa.
Första steget är besök hos läkare och/eller sjukgymnast, därefter följer teambedömning i primärvård. När primärvårdens resurser är uttömda skrivs remiss till specialistklinik.
Dessa tre första steg hanteras i primärvården.
Steg fyra är bedömning hos multidisciplinärt smärtteam - MDS-team. Sista steget är rehabilitering på smärtklinik.
Dessa två senare steg hanteras av specialistvård. 

Förklaringsmodell vid långvariga smärttillstånd
( - överläkare Gunilla Holmström )

I sjukvården har man ett mest medicinskt synsätt när det gäller smärta. Man söker hitta fel som går att fixa till. Det kan fungera rätt så bra när det är vanlig akut smärta, men inte för långvariga smärtor. Detta är två helt olika saker, där kroppen fungerar på helt olika sätt.
Idag talas det om smärta som ett bio-psyko-socialt fenomen.
Bio -logiskt - kroppsligt;
Psyko -logiskt - mentalt det vill säga tankar;
Socialt - kulturellt. 

Vad innebär det?
Förutom den kroppsliga smärtsignalen så tillkommer tankar, funderingar som påverkar reaktionen, samt påverkan på beteenden. Sammantaget ger det en speciell smärtupplevelse.
Det illustreras med två personer som använder en träningsmaskin ett tag. Efter ett tag får båda ont i bröstet.
Den ena personen som är sjukgymnast reagerar med att tänka att det säkert är en muskelbristning. Hon vilar kroppen ett tag och börjar sedan försiktigt återuppta sin träning.
Den andra personen har en släkt med flera som drabbats av hjärt- kärlsjukdom och med några som gått bort i tidig ålder, hur reagerar denne? Vetskapen om detta gör att personen inte gärna vill återuppta träningen, trots att denne vet att mindre träning snarare ökar risken att få hjärt- kärlsjukdomar. Det tar mycket längre tid att komma igång igen.
Det visar att smärtan blir en väldigt personlig upplevelse med många olika aspekter.

Akut smärta är en varningssignal i kroppen, för att undvika skador. Smärtsignalen når den del i hjärnan som styr vakenhet, och och det gör att vi uppmärksammar vad som hänt. Den passerar sedan smärt- och stressregleringen som får oss att mobilisera den kraft som behövs för att ta hand om det som hänt. Sist når den den del i hjärnan där vi kan resonera om saken och besluta vad som måste göras, exempelvis om vi behöver söka vård eller inte.

Normal smärtupplevelse
Beröring eller ett lätt tryck på kroppen ger signaler som går via nerverna vidare som en elektrisk impuls till ryggmärgens nervceller. Där kopplas signalerna vidare av så kallade kemiska budbärare och går som en elektrisk impuls genom ryggmärgens nervbanor upp till hjärnan. Först i hjärnan uppfattar vi beröringen eller trycket. Upplevelsen består av inte bara signalen som nått hjärnan utan också egna tankar och känslor.

Normal upplevelse vid en skada
En skada i exempelvis en muskel ger upphov till en förstärkning av de signaler som via ryggmärgens nervbanor når hjärnan. Först då uppfattas det som smärta. Hjärnan svarar med att sända smärtdämpande signaler, vilket brukar kallas "smärtbroms", till nervcellerna i ryggmärgen. Det kemiska ämnet serotonin förmedlar dessa signaler, och bidrar till att nervcellerna blir mindre känsliga för de starka signalerna från skadan. Hjärnan frisätter också kroppens egna smärtdämpande medel endorfiner. Effekten blir en lindring av smärtan.

När dessa processer inte fungerar som de skall får man så kallad centralt störd smärtmodulering, som påverkar det som händer i nervsystemet. Denna består av två delar: så kallad smärtsensitisering - det vill säga smärtförstärkning eller överretbarhet -, och en försämrad smärtbroms. När detta händer kan de signaler som ges vid ett lätt tryck förstärkas till en smärtsignal. Hjärnan kan inte skilja på orsaken och verkan och vi uppfattar det felaktigt som en smärta. När signalen passerar vakenhetscentrum fyller inte detta någon funktion utan ger istället störd nattsömn. I smärt- och stressregleringen medför det att man ständigt lever så säga under falskt alarm. Uppe i hjärnan ger det oroande tankar.

Smärtupplevelse vid en central sensitisering (överretbarhet) och sämre smärtbroms
Inkommande smärtsignaler kan leda till att ryggmärgens nervceller blir överbelastade och känsliga. Även om en skada har läkt kan de fortsätta att vara känsliga. Det gör att även ett lätt tryck, beröring eller muskelarbete ger signaler som förstärks till en smärtsignal upp till hjärnan. Finns det dessutom brist på det kemiska ämnet serotonin så finns det inte längre något som bromsar smärtan.

Om det pågår under längre tid kan det medföra att smärtan sprids till andra delar av ryggmärgen och hjärnan som då gör att den påverkar större områden, "flyttar runt" i kroppen och leder till domningar och svaghetskänsla i helt andra delar av kroppen.

Ryggmärgen har bara en viss storlek och kan bara släppa igenom ett visst antal signaler i taget, vilket är positivt när det handlar om att mota bort smärtsignaler.
För att jobba med smärtlindring finns två sätt. Dels att påverka smärtbromsen, och dels att öppna och stänga för signalerna. Det senare kan exempelvis vara att när man gör något man tycker är roligt så kommer smärtan i bakgrunden.

Sådant som kan öka smärta är:

  • stress
  • ångest
  • oro
  • depression
  • sömnstörning

Sådant som kan minska smärta är:

  • kunskap
  • kontroll
  • avspänning
  • förändrad livsstil
  • anpassad fysisk aktivitet

Läkaren har en viktig roll i att öka kunskap om smärtan, genom att kunna sätta en diagnos eller en orsak till smärtan, och att göra den begriplig.

Långvarig smärta / värk
  • beror på att nervcellerna fortsätter vara överkänsliga trots att orsaken till smärtan inte längre finns kvar.
  • den störda smärtregleringen har blivit sjukdomen.
  • det tar ofta lång tid att utveckla störningar i smärtsystemet, men det kan också gå fort.
  • kan det bli bättre? Ja, det kan det.

Hur märker man av så kallad centralt störd smärtmodulering?

  • oväntat hög ömhet eller smärta.
  • eftersmärta - det vill säga att man kan göra en aktivitet utan att känna smärta men efteråt känner man den.
  • varierande känselstörningar - ibland känner man domning på ett ställe ibland ett annat.
  • nedsatt uthållighet och ork.
  • värktabletter hjälper dåligt.
  • kan få ökad värk av akupunktur, operationer och belastande sjukgymnastik.
  • syns inte vid undersökning med röntgen, eller i blodprover - det blir då omöjligt att hitta någon riktig orsak till smärtan, vid exempelvis en läkarundersökning. Sådan smärta kallas i vården för ideopatisk smärta.

Att kunna få en diagnos på eller hitta en orsak till smärtan är viktigt för att minska stressnivån hos patienten, för kroppen att frisätta endorfiner som gör att man känner lugn, och att man som patient får något att utgå ifrån i sin hantering av smärtan.

Mediciner hjälper ofta väl mot akut smärta men väldigt dåligt mot långvarig smärta. Starka mediciner, som exempelvis morfiner och liknande, kan ge bra lindring tillfälligt men ökar risken för att längre fram få en ökad överretbarhet så kallad sensitisering, en obalans i smärtlsystemet.

För behandling av långvarig smärta arbetar man med det så att säga "inre apoteket". Man vill stimulera kroppens endorfiner och sänka nivån av stresshormoner. Man vill utnyttja det faktum att hjärnan är "plastisk", omformningsbar på många olika sätt. Fokuserar man mycket på sin smärta så gör man hjärnan mer vaken för smärtan och öppnar upp för många fler smärtsignaler att nå hjärnan. Man får inte bara mer ont utan det område i hjärnan som görs mottagligt för smärtan ökar. Hjärnan ställs om för att ta emot fler smärtsignaler. Behandling skall alltså syfta till att minska fokus på själva smärtan.

Det finns det som brukar kallas för placebo-effekt - förväntanseffekt. Om man förväntar sig att något skall gå bra så ökar sannolikheten att det faktiskt också gör det, och omvänt. i forskning har man sett att personer som får veta att något kommer att göra ont, förväntar sig att det skall göra ont, och får då också mer ont. En viktig del av behandling är alltså att programmera om hjärnan så att man förväntar sig att det skall bli bättre.
Man vet att reumatiska inflammationer, infektioner och långvarig stress ger en sorts central neurogen inflammation som man inte kan komma åt idag, och som bidrar till ökad smärtkänslighet.

Om man skall ta ställning till att gå vidare i sitt hanteringsarbete är det viktigt att reflektera över den egna smärtproblematiken. Sedan är det ett eget val, om man är villig att gå in i ett förändringsarbete för att få en bättre livskvalitet.

En fråga som ofta kommer upp är huruvida Fibromyalgi egentligen är en reumatisk sjukdom. i diagnoskriterierna så hör den dit men det är ingen klassisk inflammatorisk reumatisk sjukdom. Den har tecken på så kallad central neurogen inflammation, som man inte kan komma åt idag, men annars handlar det om att man har fått en obalans i smärtregleringen. Sådan ökad känslighet för smärta skapar obalans även andra system i kroppen, och påverkar exempelvis humör, minnet, hormoner och immunsystemet.

Smärtrehabilitering

- Skifta perspektiv för beteende- och livsstilsförändringar ( socionom Maria Sundström )

Inom smärtrehabilitering arbetar man med beteende- och livsstilsförändringar. Det handlar om att inte låta smärtan styra livet.
Många patienter har haft strategier för att hantera sin smärta. Vissa har haft ett aktivitetsmönster, som gjort att de pressat sig själva väldigt hårt, kanske för att fortsätta det liv man levde innan man fick sin smärta. Man kan ha plockat bort fler och fler aktiviteter för att inte känna smärtan. Oavsett vilket så blir det till en nedåtgående spiral.

När man börjar på rehabilitering så handlar det om att byta perspektiv, byta fokus. Att hitta nya sätt att hantera smärtan på. Att våga uppta de aktiviteter som man inte gjort på ett tag. Man vill så att säga skruva tillbaka tiden till då smärtan kom in i bilden.

Smärtrehabiliteringsprogram
Det smärtrehabiliteringsprogram man tillämpar bygger teoretiskt på två olika grundprinciper:

  • ACT - Acceptance and commitment therapy
  • KBT - Kognitiv beteendeterapi

ACT bygger på sex olika grundprinciper:

  • Värderingar - de grundläggande värderingar styr inriktningen på livet
  • Åtagande till handling - att börja förändra livet i små steg i den riktning man vill ha på livet.
    "Att veta utan att göra är som att inte veta" - Poul Perris, svensk psykoterapeut och psykiater.
  • Självet som utgångspunkt - att så att säga blicka inåt i sig själv. Att vara sann mot sig själv, och att kunna förhålla sig till sina upplevelser.
  • "Frikoppling" - att bli medveten om sina inre tankar och känslor. Att se över negativa tankemönster, och se sina upplevelser lite på avstånd, lite vid sidan om, så att man inte fastnar i dem.
  • Acceptans - betyder inte att så att säga "gilla läget", utan handlar om att inte använda sina krafter på att kämpa emot det svåra. Att våga möta det man tycker är svårt. Att inte fastna hur det borde vara.
  • Här och nu. Medveten närvaro

Genom dessa sex delar hjälper det oss att kunna bli psykologiskt flexibla. Att kunna förhålla oss till det som drabbar oss. Var närvarande - öppna upp - gör det som är viktigt.

KBT - Med denna behandlingsmetod utgår man från patienters problemområden och försökar göra om dessa till mål istället. Resultaten från behandlingen utvärderas. Det går ut på att få kunskap om sina problem och använda den till olika strategier.

Smärthanteringsprogram
Första kontakten med patienten är vid team-mottagningen, då man under en dag får träffa läkare, socionom, arbetsterapeut och fysioterapeut under en timme vardera. Efter samtal med patienten upprättas en individuell rehabiliteringsplan. Man kan få olika råd och rekommendationer, som exempelvis att man bör delta i ett smärthanteringsprogram. Det finns olika program med skiftande intensitet.
Det intensiva programmet börjar med fyra dagars uppstart, halvdagar då man får information om stress, smärta, sömn och man får tänka till om vad man vill uppnå, samt en närståendeträff då man kan ta med sig sina anhöriga och få lyssna till teamet och en patient som tidigare deltagit i ett sådant program. Patienten får uppgifter att jobba med hemma. Efter en vecka påbörjas en intensiv fas som löper under fem veckors tid, tre dagar i veckan, då man på olika sätt arbetar med kropp och själ. Tre månader efter dessa fem veckor görs det en uppföljning. Två dagar träffar patienten teamet och går igenom hur det har gått med den rehabiliteringsplan som upprättades vid första kontakten. Ännu en uppföljning görs efter ett års tid.
Olika patienter är olika och för några kanske inte hela programmet är aktuellt, då kanske man bara träffar teamet och deltar på uppstarten, för att kanske senare vilja fortsätta med nästa del.
Någon kanske vill gå en kortare variant av programmet och då finns ett bas-program, som löper under tre halvdagars tid.
Någon som träffar teamet kanske mer behöver andra åtgärder än att gå ett smärthanteringsprogram. Det kan vara att det räcker med behandling via vårdcentral, eller så kanske man behöver träffa ett så kallat MMS-team (Multi modalt smärtteam).

Tanken är att om man går det intensiva programmet så blir man helt sjukskriven de fem veckorna, eftersom man i regel inte orkar med något annat än programmet under den tiden. Om man arbetar så kallas det för förebyggande sjukskrivning.

Vissa patienter är ovetande om att det finns möjlighet att gå sådana smärthanteringsprogram och få smärtrehabilitering. Många känner endast till att bli behandlad med olika läkemedel. Det betyder att vården måste arbeta på att ge patienter mer information om behandlingar som finns.

Teoretisk grundsyn och praktik
( fysioterapeut Irene Rayner, fysioterapeut Anita Rosén, arbetsterapeut Jessika Lilja )

Begreppen behandling och rehabiilitering skiljer sig från varandra. En behandling kan man få även om man som patient deltar passivt. Rehabilitering är hjälp till själv-hjälp och tanken är att patienten deltar aktivt.
I rehabiliteringen arbetar man ur ett helhetsperspektiv, och att stärka det friska. Smärtan tar ofta störst plats och med rehabiliteringen vill man få fram det andra, det som fungerar, så att smärtan hamnar i skymundan.

Avspänning är viktigt när man har ett långvarigt smärttillstånd, eftersom smärtan gör att man reflexmässigt spänner musklerna. För att det skall göra någon nytta med avspänning måste man tillämpa den regelbundet, och inte bara när det känns som värst.
En annan del i rehabiliteringen är mental träning, som kan sägas vara en fördjupad avspänning. Att det hjälper med mental träning det vittnar många om, och det används regelbundet av exempelvid många idrottsmän/kvinnor.

Att lära känna sin kropp är viktigt för alla men särskilt vid smärta, därför ingår basal kroppskännedom i rehabiliteringen. I behandlingen arbetar man med medveten närvaro - här och nu. Att observera kropp, tankar och känslor - utan att värdera. En genongång av hela kroppen genom en så kallad "kroppsresa". Det ger en ökad kroppsmedvetenhet. Genom den kan få så kallad fri andning, att man får tillgång till en mer djup andning där diafragman arbetar. En mer stabil kroppshållning kan man få om man blir medveten om sina inre stabiliserande muskler, och lär sig slappna av i knäna och axlarna. Kan man lära sig få ett mer mjukt rörelsemönster kan man minska smärtan.

Musklerna arbetar på två olika sätt, som kallas dynamiskt och statiskt muskelarbete. Dynamiskt är när musklerna omväxlande spänns och sedan slappnar av. Det brukar man också kalla för ett bra muskelarbete, då det påverkar blodcirkulationen. Det är exempelvis när vi rör oss och gymnastiserar.
Med dagens samhälle har vi också fått mycket statiskt muskelarbete, när muskler spänns och hålls spända länge, vilket kan leda till smärtor. Det krävs inget hårt arbete för att man skall få ont i musklerna. Det är därför många utvecklar sådant som kallas sms-tumme, paddnacke, med mera. Att sitta med nerböjt huvud och titta på sin mobiltelefon eller surfplatta kan ge smärta i nacken.
Det brukar talas om vad man kallar askunge-syndromet. I muskler som arbetar normalt spänns muskelfibrerna i en viss ordning och när de arbetat färdigt slappnas de av i motsatt ordning, och det gör de alltid i samma ordning. Vid smärtande muskel så slappnas de inte av, och vid Fibromyalgi är det som att bli bestulen på sin vila - muskelfibrerna slappnar inte av.
Därför är det viktigt att kunna återta kontrollen över sin vila, och förmågan att slappna av. Att lära sig avspänning och att ta sig tid till att slappna av. Det är också bra att emellanåt under dagens arbete ta det man kallar mikro-pauser, bara någon eller några sekunder, att vila musklerna.

Anpassad fysisk aktivitet för hela kroppen, som kan vara exempelvis lättare gymnastik, bassängträning och stavgång, ingår också i rehabiliteringen. Även om det gör ont så är träning viktigt.
Det är viktigt att man tränar på rätt sätt när man lider av smärta. Det är lugna, mjuka rörelser som gäller, och att man tar det i lagom takt. Öka inte träningen för fort utan låt det ta den tid som behövs.
Man kan ha olika saker som mål för sin träning. Det kan vara att man vill få bättre balans, stabilitet, kondition, uthållighet, smidighet, med mera.
Träningen gör inte i sig själv att man blir av med sin smärta, man efterhand som man kan öka sin aktivitetsnivå så får man också mindre ont när kroppen som helhet mår bättre.

Sömn är något väldigt viktigt för vår kropp. När vi sover repareras och skapas nya celler och sömnen är också viktig för immunförsvaret. Vi får ny energi till nästa dags arbete.
En orsak till dålig sömn kan vara när man inte vet varför man har ont och därför känner oro.
För att kunna få en god sömn får man inte ha varit för lite aktiv under dagen. Aktivitet på dagen behövs för att kunna sova på natten. Det är viktigt att man utsätts för dagsljus under dagen, och att behålla dygnsrytmen, det vill säga att gå lägga sig och gå upp vid samma tid, även om man inte sovit så bra på natten.
Man bör ta sig tid innan läggdags att komma ner i varv, och det finns det många olika stragier för. En varm dusch kan få musklerna att slappna av, värme ger avspänning.
Det viktigaste av allt är att inte sova på dagen, endast ta en kort stund på 20-30 minuter att lägga sig och vila men inte sova. Sömnen fyller på kroppens reserver av energi och den energin skall användas under dagen för att kunna fylla på med ny energi nästa gång man sover. Sover man då på dagen också tar inte energin slut och kroppen ser inget behov av att fylla på med ny. Trots att man känner sig trött somnar man inte.
Ligg inte i sängen annat än för att sova. Kroppen kan till sist sammankoppla det att man lägger sig på sängen med att man känner oro, inte att man skall sova. För att bli trött på rätt sätt kan det behövas ett riktigt avspänningspass på en 15-20 minuter, så att man blir inte sömnigt trött utan trött i musklerna och kroppen.

Balans mellan aktivitet och vila är viktigt så det inte blir för lite eller för mycket av det ena eller det andra. Man behöver ha balans mellan vad man vill göra och vad man faktiskt klarar av att göra.
Det handlar om att skapa och bibehålla balans mellan aktivitet och återhämtning, och mellan olika aktiviteter i livet.
För att kunna det måste man upptäcka eventuella onda cirklar. Ett krympt livsinnehåll där fler och fler aktiviteter har plockats bort är en sådan sak.
Då får man istället söka skapa goda cirklar, och utforska vad är det jag mår bra av, vad gör att jag kan hantera min smärtproblematik.
Hjälp till självhjälp genom meningsfulla aktiviteter, sådant som man kommer vilja fortsätta med. Det är viktigt att man anpassar aktivitetsnivån efter sina faktiska förutsättningar. Istället för att enbart ha ett stort mål så kan man sätta upp delmål, som när man når dem hjälper till att ge starkare självkänsla.
Att söka få struktur på vad man gör under dygnet, som när man skall äta, när man skall lägga sig att sova, och vilka aktiviteter man lägger in i sitt dagsschema. Det hjälper mycket med att ha en regelbundenhet i sina aktiviteter och att ha fungerande vanor, vilket ger mer stabilitet i livet.
Att vara uppmärksam på vad man gör och hur man mår, så att man kan samla på sig erfarenheter och kan bättre se vad som fungerar för en själv.
Man får också ha lite tålamod, det kan ta tid innan man märker att det blir bättre.

Nationella registret över smärtrehabilitering (NRS)

Alla patienter som genomgått ett smärtrehabiliteringsprogram får ett antal formulär med frågor om hur man fungerar kroppsligt och psykologiskt, aktivitetsmässigt - hur mycket man deltar i aktiviteter i samhället och i vardagen, och hur man är tillfreds med sitt liv. Dessa data samlas in och förs in i ett nationellt kvalitetsregister som heter Nationella registret över smärtrehabilitering (NRS). Sedan kan olika vårdgivare få tillbaka information om hur väl man lyckas i sitt arbete och hur hög kvaliteten är på behandlingen.

0 Kommentarer
50 000 starka skäl att bli medlem

Har du, eller någon du känner, reumatism? I så fall ska du absolut bli medlem i Reumatikerförbundet. Våra medlemmar berättar varför.

Bli medlem!

Ge en gåva som ger hopp

Varje bidrag, litet som stort, är lika välkommet. Och du kan vara säker på att pengarna gör nytta. Läs mer eller välj belopp eller valfri summa.